Vuxna säger så mycket...

När jag var liten tyckte jag vuxna uttryckte sej otroligt dumt, dom sa ofta saker som inte riktigt stämde. Som under en resa till La Serra med min familj, dvs mormor, morfar, mamma, storebroren och jag själv. Vi hade enormt mycket ödlor runt vår lägenhet, till dom vuxna kvinnornas stora förtret eftersom dom tog sej in överallt. Då hör jag min mormor säga till min mamma att:
- Vi får hysta ögonen på dom där ödlarna så dom inte kommer in!
- Hjääälp, tänkte jag, bäst att varna dom stackars ödlorna för hur mysigt låter det, att mormor ska hysta sina ögon på dom, helt oväntat???
Sagt och gjort!! Jag hittade utan svårigheter en liten ödla som satt på husväggen och solade och jag gav honom varningen:
- Akta er för min mormor...hon tänker hysta öööögonen på er!!
Detta till familjens stora munterhet, under flera år!!, då min mormor givetvis hört mej. Själv förstod jag inte alls det roliga i att mormor tänkte ploppa ut sina ögon för att hysta dom på ödlorna, snarare verkade det ganska groteskt, drastiskt och rent av lite kladdigt äckligt...men....tja, vuxna gör ju så konstiga saker.
En annan sak man undrade över bra länge var när dom sa:
- Sluta med dom där grimacherna, ansiktet kan bli så!
Vaaa??? Hur då??? Eller hur!!, tänkte man....tills en släkting vaknade upp med halvsidig ansiktsförlamning.
- Huanemej, tänkte jag...han måste ha gjort mycket fula grimacher... =S Efter det tog jag det säkra före det osäkra, även om jag senare i livet upptäckte att ansiktsförlamningar har väldigt lite med grimacher att göra. ;))
Men en sak jag blev tillsagd av både mormor, och mamma, visade sej vara helt och fullkomligt korrekt däremot, vilket upptäcktes en vinter när vi var ute och lekte. På torkvindan vred sej en tjock, gnistrande is-sträng....som gjord för att smaka lite på, eller hur??!! Och när tungan satt som en tapet mot metallen kom jag på vad dom sagt:
- Slicka inte på isen utomhus nu när det är så kallt, för då fastnar du!
Aoch, vad smärtsamt rätt dom fick...tillslut!! =´D
Jag bär mina ärr på tungan med viss skam, och för dessutom dom kloka orden vidare till mina barn. Och dom i sin tur, när jag tittar på dom, ser lika frågande ut som jag själv gjorde i den åldern. Och i sina huvuden undrar dom säkert hur i hela fridens dar jag ska kunna se om dom hittar på dumheter när jag har kastat mina ögon på dom... ;)

Kramen till mina finaste =*