Visst är det faschinerande hur våra hjärnor fungerar i vissa lägen, för jag vill ju gärna tro att det inte bara är jag som får hjärnsläpp ibland ;) Jag kommer fortfarande ihåg min första bilkrock. På den tiden hade vi inga barn, men väl två långhåriga raskatter som åkte med överallt. Därför hade vi tagit ut baksätet på bilen för att tvätta det och givetvis glömde vi sätta tillbaka det tills jag skulle ta katterna till veterinären. Men, men...Vincent o Picasso stoppades in i varsin transportbur och placerades bak i bilen på metallen, vi skulle ju inte åka så långt. Men givetvis råkar jag inne i centrum, ett kvarter från veterinären, ut för en sabla försäljare som inte visste vad högerregeln går ut på...att lämna företräde! Femtio kilometer i timmen är ingen hög hastighet, men det blir en rejäl smäll vill jag lova! Jag hörde bakom mej hur katterna skrek i sina burar som flög runt i baksätet, ihop med ljudet av plåt som skrynklar ihop sej. Allt jag kunde tänka på var att jag inte fick sopa huvudet i ratten och tuppa av, för jag hade ju en tid att passa till veterinären...! När allt stod still hoppade jag ut ur bilen och slängde upp dörren till baksätet för att kolla katterna.
- Oj då! Hur gick det med dej? hör jag nån säga.
- Hur det gick med MEJ, fråga hur det gick med mina katter, svarade jag. Varpå jag tillägger ett
- Nähä, detta har jag inte tid med, jag skulle varit hos veterinären nu. Och så rättar jag till burarna, går fram till fronten på bilen, plockar upp delarna från framskärmen som trillat av och slänger in det i bilen och sätter mej för att köra. Då rycker mannen tag i mej och trycker en lapp i min näve, sen kör jag iväg...till veterinären. Hjärsläpp av stort slag XD Som tur var lyckades vi senare få kontakt, försäljaren och jag, genom lappen med telefonnummer han tryckt till mej. Så vi fick ordnat upp våra försäkringsaffärer! När jag senare ringer dåvarande pojkvännen får jag som första fråga:
- Hur gick det med bilen??
Behöver jag tillägga att han fick en väldigt detaljerad beskrivning om var han kunde placera både sej och sitt egoistiska huvud?? XD
Likadant var det när jag körde av vägen efter en tenta på HiH, då jag plötsligt upptäckte jag att jag körde bland träden vid sidan av vägen, smaschade Trubadurens brevlåda, och hoppade slutligen upp på vägen där resan tröt. Hela tiden for det genom huvudet att " fan va typiskt, va skulle jag ner och tenta för, nu får jag säkert MVG och kommer inte ens att få ha nån glädje av det"...som om DET var det största problemet i det läget 8-S Först trodde jag att bilen som stod bakom på vägen när allt blev stilla hade parkerat där och tänkte "vilken ruskigt dum parkering, tänk om nån krockar". När killen knackade på min bilruta kunde jag inte för mitt liv komma på vare sej hur man öppnade bildörren, eller hur man vevade ner fönstret så jag nöjde mej med att bara sätta två tummar upp och flina stort för att visa att allt bara var bra. Kan undra om jag var övertygande =S Sen släppte det lite och jag klev ur bilen, rotade upp mobilen och en cigg i röran, tände ciggen, sa till killen att åka vidare för han hade säkert viktigare saker för sej, hoppade upp på motorhuven och ringde en kompis och undrade om hon kunde hämta mej i Långås eftersom jag "kört av vägen lite"! 8-))
Som sagt..hjärnan fungerar på såna faschinerande sätt...och jag intalar mej stenhårt att det tyder på att jag har en lung, samlad och lite "laid-back" intällning till stress...eller hur...?? X`D
Kramen till mina finaste =*
- Oj då! Hur gick det med dej? hör jag nån säga.
- Hur det gick med MEJ, fråga hur det gick med mina katter, svarade jag. Varpå jag tillägger ett
- Nähä, detta har jag inte tid med, jag skulle varit hos veterinären nu. Och så rättar jag till burarna, går fram till fronten på bilen, plockar upp delarna från framskärmen som trillat av och slänger in det i bilen och sätter mej för att köra. Då rycker mannen tag i mej och trycker en lapp i min näve, sen kör jag iväg...till veterinären. Hjärsläpp av stort slag XD Som tur var lyckades vi senare få kontakt, försäljaren och jag, genom lappen med telefonnummer han tryckt till mej. Så vi fick ordnat upp våra försäkringsaffärer! När jag senare ringer dåvarande pojkvännen får jag som första fråga:
- Hur gick det med bilen??
Behöver jag tillägga att han fick en väldigt detaljerad beskrivning om var han kunde placera både sej och sitt egoistiska huvud?? XD
Likadant var det när jag körde av vägen efter en tenta på HiH, då jag plötsligt upptäckte jag att jag körde bland träden vid sidan av vägen, smaschade Trubadurens brevlåda, och hoppade slutligen upp på vägen där resan tröt. Hela tiden for det genom huvudet att " fan va typiskt, va skulle jag ner och tenta för, nu får jag säkert MVG och kommer inte ens att få ha nån glädje av det"...som om DET var det största problemet i det läget 8-S Först trodde jag att bilen som stod bakom på vägen när allt blev stilla hade parkerat där och tänkte "vilken ruskigt dum parkering, tänk om nån krockar". När killen knackade på min bilruta kunde jag inte för mitt liv komma på vare sej hur man öppnade bildörren, eller hur man vevade ner fönstret så jag nöjde mej med att bara sätta två tummar upp och flina stort för att visa att allt bara var bra. Kan undra om jag var övertygande =S Sen släppte det lite och jag klev ur bilen, rotade upp mobilen och en cigg i röran, tände ciggen, sa till killen att åka vidare för han hade säkert viktigare saker för sej, hoppade upp på motorhuven och ringde en kompis och undrade om hon kunde hämta mej i Långås eftersom jag "kört av vägen lite"! 8-))
Som sagt..hjärnan fungerar på såna faschinerande sätt...och jag intalar mej stenhårt att det tyder på att jag har en lung, samlad och lite "laid-back" intällning till stress...eller hur...?? X`D
Kramen till mina finaste =*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar