Av barn får man höra!!

Av barn får man höra sanningen säger dom som vet, och det kan jag skriva under på...eller iaf att av barn får man höra, för att det skulle vara sanningen vill man kanske inte alltid veta av XD
När min äldste son var betydligt yngre, var han ute och åkte bil med sin mormor. Han sitter fram jämte mormor och tittar intensivt på henne...varpå han utbrister med varm röst
- Mormor, du ser precis ut som en skräcködla!
- Vad säger du!!, svarar mormor.
-Jo, du är liksom skrynklig där uppe, men inte nere...
Sanningen?? Jo, mormor är iofs lite rynkig, mer i pannan än runt hakan. Vill man kännas vid att det är så, inte gärna! Fast för man in att sonens stooora passion just då var dinosaurier...så har man plötligt fått en komplimang ;)) Av barn får man höra!!
Min yngste son är född som obotlig racerbralla...allt storebrorsan gör,kan han också...trots åldersskillnad på sex år!! Vid ett tillfälle for han fram som en stolle på sin lilla cykel för att hinna ikapp de stora killarna...och gjorde en generalvurpa!! Han reser sej, lyfter cykeln och börjar linka tillbaka till den ömma modern som oroligt frågar om han slagit benet, eftersom han haltar?! Ur den söta femåringsmunnen kommer det då, högt och ljudligt så ingen på området skulle missa:
- Nä, jag slog bara i framsnoppen!! XD
Senaste sanningen i huset yttrades av lillsnärtan, som man trots allt får ge en eloge för sin självinsikt! Efter en mindre lyckad promenad till dagis med stor surighet, från både dotterns och mammans sida, som resultat hade hon ett samtal med mormor på kvällen:
- Mormor, du måste vakta mej!
- Jasså?
- Jaaa, du måste vakta mej i ditt hem när dom andra ska på bio!
- Jaha, och varför ska inte du följa med på bio för?
- Jag har inte "fött" mej så jag måste vaktas...
Nej, skött sej hade hon ju inte...men det känns som bestraffningen gick förlorad...eller... ;))

Som sagt av barn får man höra...kanske inte alltid sanningen, men nått ditåt! XD
Kramen till mina finaste =*