Fästing-varning

Mormor, jag vill sova i ditt hus lite idag, säger Viggo till sin mormor som klipper gräset i Granet. Mmmmhmmm vill du det svarar mormor lite disträ.
Mormor, det är faktiskt din tur att ta hand om mej lite nu!!!
Viggo, snart fyra år tittar uppfordrande på mormor med sina bruna hundvalpsögon.
Mormor som varit "på rymmen" ett par helger i sträck ler stort....och kan givetvis inte låta bli utan smälter som en mjukglass i augusti.

Så istället för att få en stilla kopp kaffe med min mor blir det packning för lillkillen som snodde henne till sej. Välling, tågpyjamas, blöjor, nappisar....och godismedicin.....rabblar den förnöjsamme fyraåringen....och det ska ligga i min spindelmannenväska!

Och trots att jag för en kort sekund sörjer lite över min missade mamma-stund så känns det bra att kunna skicka iväg min lillkille med sin mormor....hade det velat sej illa hade vi kanske inte haft denna ljuvliga unge att skicka iväg idag....

Det började med lite oskyldigt björnbärsplockande för 14 dagar sedan....vi lyckades inte få ihop så värst mycket björnbär, men dessto fler fästingar!!! Zelda hade fem stycken, själv hade jag sju och Viggo gav lift åt EN stackars liten en.
Men denna lilla varelse visade sej vara fullt tillräckligt. Först ville den inte bort från Viggo utan huvudet blev kvar....efter samtal till sjukhuset fick vi besked om att det var det ingen fara med, man skulle bara tvätta och hålla rent så släpper huvudet efter ett par dagar.
Vilket så även skedde och allt var frid och fröjd.....tills i onsdags när Viggo helt plötsligt blev jätte-dålig med över 40 graders feber och värk i hela kroppen. Naturligtvis trodde vi att det rörde sej om en förkylning, eller lite influensa så där....dagisstart efter sommaren innebär ju alltid nya fina baciller som ska härja mellan barnen ett tag.
Men efter tre dagar med lika hög feber trots feberstillande medicin så började Viggo få magont och tillslut kräktes han och kunde inte stå på sina ben på grund av värken. Då ringde vi sjukhuset och var lite oroliga att det kunde röra sej om blindtarminflammation.
Åk in omedelbart....säger kvinnan i luren.....jag ser i hans journal att han fått ett fästingbett nyligen....åk genast!! (Shit....inte en tanke på nått fästingbett....dålig, dålig mamma!)

På vägen dit snurrade tankarna bara kring ett tema.... GodeGud,låtdetintevaraTBE,låtinteminViggohafåtthjärnhinneinflammation,tahaninteifrån mejsnälladudäruppe,jaggörvadsomhelst!!!

In på sjukhuset och fick träffa en kanonläkare. Jamen det råder inget tvivel, fästingrelaterat det här.....börjar borreliabehandling genast och är barnet inte bättre om nån dag kommer du tillbaka genast....likaså om han blir sämre! TBE varning isf!!

Nu har han ju dessbättre inte blivit sämre....så det var/är väl "bara" borrelia....men man kan inte låta bli tanken "tänk om....." Och vem hade väl nånsin anat att man kan få dessa usla följdsjukdommar HÄR...på västkusten??? RED ALERT för alla er med små barn....håll kollen!!!!

Sååååå......min förlorade mamma-stund till trots......jag är bara så väldigt, väldigt nöjd att jag HAR en Viggo att vinka av. Och som han själv så fint uttryckte det.....Mormor, det är faktiskt din tur att ta hand om mej lite nu!!

Ha det väl i första höstkylan!!

Jess målsättning!

LIVET ska inte vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp - utan snarare att sladda in, lite från sidan, med chokladkakan i ena handen å vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker "whiiiieeeehhaaaahhhh vilken jävla åktur!!!"

Familia ante omnia!

Var ute på nätet och letade inspiration till ny tattuering idag och gjorde en rejäl funderare om VAD jag vill sätta på min kropp denna gången. Man ska ju ha den för resten av livet så den får ju ha en vettig innebörd.

Den första jag gjorde var en svart ros...ett bevis för min frigörelse...gjord på självaste artonårs dan. Nummer två kom efter sju år...en slingrande ranka i svanken...ytterligare en frigörelse...ett bevis på min självständighet efter sju år i ett destruktivt och föga givande förhållande.

Nummer tre nu då...den vill jag tillägna min familj. Utan den hade jag inte varit här idag, inte varit den jag är, min familj är värd allt!
Men vi är ju nu ganska många...porträtt av fyra barn och en man på min pyttiga kropp...hrmmmm!! Och vad betyder egentligen ordet familj, vilka ingår i den...?

Min mor har ju givetvis en gjuten plats, likaså min darling Laijza, Åsa med älsk-buttert bihang är också en livboj jag inte klarat mej utan. Min underbare big-bro...mitt pappa-substitut...och hans familj, mormor & morfar, mina galna klostervägs-röjare....tjaa...listan blir ju lång när man funderar över vilka som finns i den utökade familjen.

Sen har vi ju dom som av blodshävd borde finnas på listan men som definitivt fått en uppsägning...som inte längre anses omfattas av ordet familj!

Nåja...efter lite grubblande har jag ändå lite grann kommit fram till att bilder av min familj på min kropp blir det inte, utan med tanke på alla er som funnits för mej genom allt...inte bara det lätta och roliga utan även (tack o lov) genom allt jobbigt och all fucked up shit (whooaa, lite Laijza-inspiration tror jag) så kommer således min kropp att prydas av följande mening i ett snyggt utformande á lá Kenneth.G



Familia Ante Omnia



Ingen nämnd och ingen glömd, och ni som omfattas av innebörden...ni VET vilka ni är!!

Pringles-chips åt folket!! =))