måndag 8 februari 2010

Telefonpratare...eller..?


Jag insåg idag hur tolerant och ouppmärksam man blivit, när jag gick en tur på stan. Sånt man reagerade på förr ter sej idag helt normalt. Som att jag mötte en man som gick och pratade och skrattade högt, synbart helt för sej själv...före mobiltelefonernas tid reagerade man på dessa personer och ansåg dom smågalna...men nu för tiden registrerar man dom knappt i den fasta överygelsen att det är människor med lurar eller bluetooth som pratar i telefon!! Fullkomligt normalt.
Och så undrar folk hur man kan undgå att märka knepiga människor på stan, var och varannan människa går omkring på detta sätt ju...som fullblodsknasar...hur skulle man kunna urskilja en från mängden??? ;)
Jag kan fortfarande komma ihåg en gång i öronsnäckornas begynnelse. Jag gick då på högskolan i Halmstad och där fanns en kille som alltid var först med det senaste, så även detta fenomen. Men det tog ju oss ett tag att inse detta...så i flera veckors tid var denne kille skolans stora snackis, vem är han, är han en galen, schizofren dåre, vad vet vi om honom, varför sitter och står han överallt helt ensam och pratar med sej själv???
Ja ni förstår ju...innan han antagligen tröttnade på vårat generade stirrande, tisslande och tasslande och klev rakt fram till oss där vi satt i kaféet och frågade om det var nått fel på oss, så som vi stirrade, och om vi kunde vara snälla att sluta med detta obehagliga och onormala beteende för han kunde inte koncentrera sej på sitt telefonsamtal när han var tvungen att fundera över om vi tänkte överfalla honom!! Och så pekade han på en liten öronsnäcka...prydligt på plats i örat, men dolt av hårsvallet!!
Vinröda, generade ansikten...behöver jag säga mer?? XD
En upplevelse som definitivt satte en lätt spärr på ens uppmärksamhet på onormala beteenden ;) Så nu går man där på stan...fullkomligt omedveten om vilka galningar som döljer sej bakom det nu för tiden så normala högpratandet...eller...hur var det egentligen...hade han verkligen nått i örat den där mannen jag mötte...??? ;))
Kramen till mina finaste =*

1 kommentar:

Anonym sa...

Hm, jag har aldrig i mitt relativt beresta liv träffat så många original på samma ställe som i din hemkommun. Så, jag hade inte varit säker på att ens hälften pratar i telefon... ;)
Kram!
Pian