Men mamma då!!

Ibland får man verkligen äta upp sina egna ord!!
Vi skaffade nya mobiler i klanen i sommras...och jag har nog tjatat hål i huvudet på barnen att dom inte får slarva bort sina nya mobiler, slarvpellar å stökfior som dom kan vara med sån lätthet!! Peppar, peppar har dom lyckats...jodå, slarva bort dom, men alltid hittat dom igen! Men med påpekningar som "men Mimmi då!" eller "men Isse då!!" till följd. I nästan ett år har inte en enda mobil försvunnit för gott, eller tagits sönder. Men slutar man tjata samma mantra för barnen trots att dom visat sej duktiga på att ha koll...NÄ...man kan bara inte hejda sej utan det slinker allt som oftast ut ett "så slarva nu inte bort mobilen" ändå!
I helgen var mamman på galejj och givetvis har hon med sej mobilen, som alltid. Gudbevars om man inte skulle kunna bli nådd ju. XD
Och för att göra en lååång historia kort så...vad tror ni händer??? Jojemensan, mamman kommer hem utan telefon!! Nån gång under kvällens gång hamnade den nån helt annanstans än där den borde!! Detta givetvis till barnens fröjd och glädje som smått skadeglatt utbrister...."men mamma då!!" med stora leenden! Och bevisar därmed min teori om att skadeglädjen är den enda sanna glädjen ;))
I det läget har man endel "ångringar" som startar med alla " men barnen då", går via "varför skämtade jag om att slänga min telefon så jag kunde få en iphone" och slutar nånstans med "jag ska aldrig mer"!! Men det var i alla fall en i övrigt kanon-trevlig utekväll, och hur som helst så har jag ju nu en helt legitim anledning att skaffa en ny telefon... Nått har man väl förhoppningsvis lärt sej, men vad det var får jag återkomma till när jag kommit på det! XD
Kramen till alla mina finaste =*

Värre prövningar än man tål?

Det sägs att ingen människa får sej tilldelat hårdare prövningar än man klarar av, men när det gäller mina barn så händer det att jag, som många föräldrar med mej, undrat över sanningshalten i det påståendet. Jag brukar lite skämtsamt hänvisa till min ynsta dotter som den vi fick för vår samlade synd, hon har även smeknamn som "taggtråden" o "jordfräsen". Det e nämligen på det viset hon tar sej genom livet denna glada, spralliga,charmiga, superenergiska varelse med det fläckvis demoniska humöret. Och sådana där "inte-fullt-så-bra" dagar när hon har kört hela repertoaren av ignoreringar, trots, och allmänt drottningbeteende så är det väldigt skönt att få smyga sej in i sovrummet där hon ligger och snusar, bara för att stå och titta på henne...och få känna hur mycket man tycker om!!
Häromdan var en sån där "inte-fullt-så-bra" dag! När hon hunnit med pappersstop i toan, sönderrivna böcker, utspilld halvliter mjölk på köksgolvet (för man "kan-själv") för att bara nämna några av de ideér hon hinner genomföra på nolltid när andan faller på. DÅ hittar jag henne på storasyrrans rum, framför sminkbordet där total kaos råder. Utpumpad foundation, puder i vatten och konstiga rosa fläckar som leder till sängen...och där under täcket låg en tom, rosa tub som innehållit akrylfärg, och innehållet var prydligt utsmetat över sängen!! Den uppretade men härdade mamman tittar strängt på dottern och säger barskt
-VAD har du gjort! Även om det står saker framme så VET du att du inte får röra!!
Varpå lilla snärtan dramatiskt slår ut med armarna och säger;
-Jaaa, jag VEET, men jag kunde bara inte hejda mej!! RIDÅ!!
Vad svarar man på det?? Bassingen kom liksom av sej...
-Nähäpp!! ;)
Så vi hjälptes helt enkelt åt att städa upp så gott det gick, sen stängde vi dörren till tonåringens rum och tog oss en, för mammans del, välförtjänt fika.
För givetvis är det så att våra barn inte är satta hos oss för att plåga oss, även om det onekligen känns så ibland XD
Men den dan ska jag spara, ihop med kommentaren från hjärtat...och ta fram det nästa gång man har en sån där "inte-fullt-så-bra" dag. Ett gott skratt förlänger inte bara käften, utan även tålamodet och kärleken till ens barn XD
Givetvis avslutades sen dagen med ett smyg in i sovrummen för att titta på mina små änglar och känna hjärtat svälla ett par nummer!
Kramen till mina finaste =*

Måste grannen stenas??

Blev alldeles full i skratt när jag öppnade ett mejl idag och det innehöll en fotokopia på en insändare som sa:
"Måste grannen stenas?
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella. Jag har en del frågor till er präster som kan och vet allt. Jag tänker sälja min dotter som slav(2:a Mos 21:7), vad kan vara ett rimligt pris? I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett annat land, en vän till mej hävdar att detta gäller bara människor utanför EU, kan han ha rätt? Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba söndagar. Enligt 2:a Mos 35:2 så måste han dräpas, är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?"..."Kan mina barn börja träna fotboll med IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna av en död gris, eller måste dom fortsätta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute på Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19, han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte mycket bättre då hon envisas med att gå i kläder tillverkade av mer än ett tygmaterial (vanligen bommull och polyester) Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dom (3:e Mos 24:10-16) kan vi inte bara bränna dom på bål som vi gör med folk som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt!"
Min mormor, som var djupt troende, sa till mej en gång "tro på vad du vill...bara du tror på nått!!" och det gör jag, värme, kärlek, empati och acceptans...så därför gick jag ur svenska kyrkan. Därmed inte sagt att inte även jag får lust att stena vissa grannar emellanåt...men det har nog mer med deras moral att göra, snarare än religion!XD
Sprid värme i vinterkylan mina finaste! =*
PS: Tack för ett gott skratt Kicki XD

Trettifyra...på väg mot sexton...wtf??

Japp så var det dax igen! Som en dålig andedräkt kommer dom sakta smygandes när det börjar närma sej!! Vilka då? Jo...pmf:arna!! PreMenstrualFinnarna...
Som tonåring hade jag aldrig såna bekymmer!! Man knökade hålet i huvet med chips, choklad, läsk, macD, pizza å glass, skamlöst och i stora mängder, särskillt då veckan före mens, men sällan besöktes ansynen av en enda finne!!
Men NU...när man nått en ålder där allt sånt ska ligga lågt trodde man...ja DÅ minsann e det helt plötsligt kört! Och trots att man försöker så gott det går att igga choklad-gasten...för när det närmar sej mens e den fullkomligt bångstyrig och skoningslös...men likt förbaskat dyker dom sablarna upp! Jag vågar knappt gå förbi godishyllan i affären för allt onyttigt verkar på nått telepatiskt vis ta sej från hyllan direkt till ansiktet...! Alla andra dagar går det förvisso direkt till baken, men då sitter man ialla fall skönt! XD Näääee, hur rättvist e det??
Och var fanns dom för femton år sen när dom kunde ha tagit sej fläckvisa tjuvåk i fejjan utan att nån hade reagerat...?? Nu går man runt här med sina tjuvpassagerare som dyker upp en gång i månaden..å ser ut som en annan fjortis, fast en lite lätt skrynklig sån! Nog för att man vill vara ungdomlig men där drar jag gränsen.
Jag som till och med lyckats sluta röka efter alldeles för många års flitigt utnyttjande. Det ska ju för jössenamn förbättra hyn...inte tvärtom! Men man får väl försöka ta det som en komplimang...ungdomsfinnar vid mogen ålder. Det gör ju dessutom livet lite enklare för klanens manliga medlemmar eftersom det syns tydligt när mamman å tonåringen inte är att leka med XD
Och hur som helst, dom lyser ju upp...kanske inte tillvaron just...men ansiktet...å det e ju alltid nått!! XD
Kramen till mina finaste =*

Min Stora Gröna Kärlek!

Jag har en stor kärlek...fläckvis obesvarad, men ändå...mitt gröna monster! En Cheva Caprice Stationwagon av -74 års modell. Köpt på impuls och går på impuls, dvs lite när det passar henne. Men jag älskar henne!!
"Stall Nyström" består av många fler bilar, bla en Pontiac Firebird Trans-Am, några Ford Capri o en Honda NSX...men ingen bil går upp mot det gröna monstret, trots allt! Sex meter lång och två meter bred med dubbla soffor och extasäten längst bak är hon en rejäl pråm som lätt tar med sej nio personer...och JA..vi har varit fler oxå ;S
Men ibland frestar hon på tålamodet - bigtime!!
Som när det tog tretton motorstopp att komma ut på flygfältet på Wheels and Wings. Väl på plats, efter att ha svurit tungan svart, kom det folk som ville titta på bilen. -Gör det, ni kan få köpa den med sa jag, fortfarande sur över alla tjuvstopp. Då tittar en kille fram under huven och hojtar till: -Ska du sälja den?? Är du inte klok?? Vet du inte vad du har här, det är inte en bil det är en jäkla rymdraket!!
Jotack, det förklarar varför den går så illa, tänkte jag surt och sparkade mentalt på bilfjölet!!

Eller när jag fyllde bilen med ungar, mina och andras, nio totalt, för att åka och införskaffa Halloweenkläder. Vi kom till andra korsningen hemifrån så dog bilen...mitt i korsningen!! Hur puttar man två ton bil ensam? Och hur får man stopp på bilen om man får putthjälp..ingen ström = inga bromsar! Men min underbara granne dök upp och räddade oss, bilen kom tillbaka till parkeringen, och jag lärde mej hur sabla dumt vissa människor beter sej när det står en "död" bil ivägen. NEJ man stannar inte och frågar om det behövs hjälp, man kör inte heller förbi...man ställer sej bakom och TUTAR. Som om det skulle hjälpa nått...
Det har visat sej att en större förgasare tämjer den borrade 454 motorn nått så när...och efter blivit kallad "rymdraket" kan ni ju själva räkna ut hur villiga barnen är att sälja henne!!
Så nu står hon i Granet över vintern...mitt gröna monster...lysande grön mot den vita snön...i carporten...väntande på sommar, sol, bilträffar och finåkning!!
Mycket älskad, ibland hatad men alltid min!!
Kramen till alla finaste!
Förresten, kan nån förklara hur det kommer sej att mamman i klanen får alla stoooora bilar, Chevan 9 sits, Crystlern 7 sits, medans pappans bilar har fyra eller färre platser...hrmmm!! XD

Uuuunderbara trotsålder!!

En gång för många år sedan när jag utbildade mej träffade jag på en kuf till psykologilärare. Under en föreläsning i barnpsykologi gjorde hon en förfrågan om hur många småbarnsföräldrar som fanns i salen och om vi upplevt barnens trotsålder. Vi var några stycken som tittade på varann å log lite så där som man gör, varpå den kufiska läraren drog igång en lång ändlös tirad om hur fel det är att kalla det för "trotsåldern"! -Det är ju en uuunderbaar utvecklingsfas för era barn!!

Detta har följt mej genom åren...och jag kan fortfarande efter fyra barn, inte se det underbara i det. Visst, det är rent teoretiskt utvecklande för barnen att göra tvärtemot...gränsdragningar, socialt samspel, accepterat beteende och allt det där som dom ska lära sej under uppväxten...men visa mej EN förälder som verkligen tycker att det är uuunderbaara perioder!!
För mej har det varit, gråt, tandgnisslan, idiotförklaringar, hårdragning tills man nästan blev flintskallig och funderingar på om man verkligen kommer att få behålla det lilla förstånd man en gång gavs!!
Min äldsta dotter åkte vid sex års ålder runt, fastklamrad vid min vrist, inne på GeKå´s vrålandes "Varför e du så elak mot mej, varför plågar du mej såååå" till alla pensionärs-tanters stora förfäran. För att hon inte fick en rosa sidenpjamas...hon hade precis fått en blå i födelsedagspresent! Underbart??
Min äldsta son gick som femåring bärsärk i leksaksaffären för att han inte fick en liten elgitarr!
Utvecklande??...var det säkert, men underbart...knappast.
Nu har turen kommit till dom båda minsta!! Japp, samtidigt vandrar dom, blivande fem o sex åring, hand-i-hand in i trotsens energislukande rike, vådan av elva månaders ålderskillnad!!
Och enda glädjen är att man har åtminstone sluppit ha alla fyra i "utvecklingsfas" samtidigt, samt att man ser på tonåringen att det går ju över...tillslut!!
Så det gäller väl bara att försöka behålla förståndet genom ytterligare tio års fläckvisa "utvecklingar"...
Trots att jag besitter en stor portion humor kommer jag aldrig att förstå hur barnens trotsåldrar kan vara underbara...däremot har jag lärt mej att dom är det ultimata beviset för att man som förälder älskar sina barn vilkorslöst!!!
Och vem vet, på ålderns höst kanske man ger igen!! XD

Kramen till mina finaste!

Å viktigast av allt e...

Då var glada julen slut...å pengarna med den... Men i ärlighetens namn så var det nog inte bara tomten som krävde att spenderbyxorna togs på...för gladast av alla över köpfrossan e nog handlarna!
HUR många reor kan man ha på ett år egentligen??? Man hinner knappt öppna sina julklappar innan det e dax för mellandags-rea, å efter den så har vi Januari-rean! Inte långt senare så trillar dom in en efter en, påsk-rea, vår-rea, sommar-rea, semester-rea, oktober-rea, höst-rea....och däremellan kommer tillfälliga utförsäljningar!! Och hur mycket rea är det egentligen??
Har vid ett par tillfällen hittat varor som PÅ rean har samma pris som annars, fast ändå säljs dom under parollen..."NU - spara x-tusen" Vilket bluff-å-båg!!
Har insett att man borde göra en av två saker för att få en lugnare och mindre kostsam jul
*fira jul i januari!!
*ge alla i klanen presentkort i julklapp!
Eller varför inte både och....så slapp man klappjakt på klappar, ungarna kan handla vad dom vill, när dom vill och mamman kan få gå på rea-shopping som sällskap istället för "medföljande plånbok" Det borde väl, om nått, visa klanen att man älskar dom!
Och på så vis blir ju dessutom julen en fridens tid även för tomten, som kan sprida sina gracer under en hel månad istället för att stressa med att hinna allt på en kväll! XD

Mys i vinterkylan, invänta snöstorm och för er oinvigda...att bleka ett mörkfärgat hår ger en hel del muntra förnyelser på frisyrfronten ;))
Kramen till mina finaste <3

Hästpojken…

“staden e skit. göteborgare är inte alls trevliga som myten säger. de är mest dryga och kommer för alltid hänvisa till dig som den stad du flyttat dit ifrån.. inte ditt namn. Kommer du från sthlm kommer du även för alltid få stå ut med deras extrema avsky för sthlm. Sen är gbg'are fruktansvärda på att köra bil, det har jag tom fått bekräftat från deras egen polis och alla andra som flyttat hit som jag träffat
Låten äger i alla fall”

Ovanstående inlägg fanns att läsa under en Hästpojken-video. Varpå någon icke-uppskattande Göteborgare svarat…

“Misstänker att du e en sån stockholmare som börjar med att kalla götet för sveriges baksida för att sen vråla AIK å gör allt detta med den mest fjolliga stockholmska du kan uppbringa. Då blir man behandlad som du beskriver. Jag e göteborgare å bor å jobbar i stockholm, Blir kallad för Glen eller göteborgarn på byggena å folk brukar kikna av skratt när jag berättar att jag har jobbat i fiskhamnen, Men det bjuder jag på :D”

Visst blir man lite full i skratt…men hejja “Glen” säger jag, du har så rätt!! Här på Västkusten kan vi trots allt låta bli att GENERALISERA och förstår att trots många sthlmares dåliga uppförande är inte ALLA likadana… men dom som e rötna blir behandlade därefter, såväl i Gbg som i Sthlm.
Rötägg finns överallt, i alla städer, på alla arbetsplatser å överallt vart man kommer, man får bara lära sej att hantera det. Vissa gör det med humor, andra med ilska…men hur som helst kan man ju glädjas åt EN sak…
Båda dom ovanstående skribenterna har vett på att uppskatta Hästpojken, trots ursprunget XD

Dyrköpt...?

"Nu e goda råd dyra..."
Den som myntade det uttrycket visste nog vad han snackade om! Goda råd är dyra...oftast.

Som det goda rådet "prata inte i mobilen när du kör bil"!
Duktig som man e skulle man på väg hem från en tenta i Halmstad därför stänga av sin mobil. Och vad händer?? Jo, jag sträcker mej efter mobilen i passagerarsätet, slänger en blick på vägen, kollar sen snabbt på mobilen efter off-knappen, tittar upp på vägen igen...jaa...eller...vart tog vägen vägen..?? Helt plötslig är jag bland träden och kör...vid sidan av vägen!!
Behöver inte gå närmare in på några detaljer...jag överlevde äventyret och det gjorde även den lätt chockskadade killen i bilen bakom. Men det gick inte riktigt lika bra för vare sej "trubadurens" brevlådor eller min älskade Siewert (babyblå Mazda 323 modell antik)
Det var ett riktigt dyrt gott råd...
Eller "fixa till tänderna ordentligt om du slutar röka"
Glad ihågen efter starten på mitt rökuppehåll gick jag därför till tandläkaren å gapade stort...varpå han utbrister "oj, oj, oooj..det här hade jag förväntat mej av nån som är...tja, åtti plus.." Så det blev fyra tandutdragningar, tre nya kronor, en rotfyllning å lite annat småttågott...BILLIGT???...inte en chans...
Det finns en hel radda med FLER exempel på råd jag fått, men jag tror att jag lugnt kan säg: "I rest my case..." å låta bli att förnedra rådgivarna....
Summan av ekvationen är helt enkelt: GODA RÅD ÄR DYRA...oftast...så det skadar inte att tänka lite själv allt emellanåt!!

Lys i vintermörkret, snart kommer våren...och kom ihåg...choklad-gasten e till för att matas ;)
Kramen till mina finaste =*

När barnen blir stora...då..

Idag fick Jess en AHAupplevelse!!

Konstigt nog var den både positiv...för att genast framkalla lite lätt nojja.
MINA BARN HÅLLER PÅ ATT BLI STORA!!
Å det e väl iofs skönt, dom börjar bli mer självständiga, klarar sej utan att hänga en i baken på precis alla dygnets timmar, man kan få tänka på sej själv lite mer...jaaa, allt det där man väntat på så länge! Missförstå mej rätt nu...jag älskar min barnaskara innerligt å över allt annat, men antalet barn står i direkt relation till egentid...så ni förstår att egentiden inte varit så värst prioriterad på ett tag XD
Men nu slog det mej plötsligt...till hösten har jag tre av fyra godingar i skolan å en tar ett sista år på dagis...
Det innebär att nästa år har jag bara skolbarn...varav en börjat gymnasiet!!! Vad i hela fridens dar ska jag pyssla med då??
Och med tanke på hur fort det ändå gick att komma såhär långt så....ja va fn, rätt som det e har man väl inga barn hemma alls...utflugna till höger å vänster. Äldsta dottern har ju redan deklamerat "Jag flyr landet!! På allvar...jag menar det!!" när det blev tal om att ta hand om sina pensionärs-föräldrar. Hur var det nu man stod å skråla utanför Munkagård på studenten..."ååå den ljusnande framtid e våååår..."
Jo men visst ser det ljust ut...egentid i övermängd...trodde aldrig jag skulle sluta meningen : "När barnen blir stora...", med :"...då ska jag.... sakna mina små barn???"

Fast vem vet...jag kanske kommer ha huset fullt för alltid...med min klan, deras vänner, våra vänner, husdjur å andra djur å.....tjaa, med tanke på dagens arbets- o bostadsmarknad så kanske man blir förvånad om barnen flyttar hemifrån innan dom fyllt äldre än mej...å skaffat fler klanmedlemmar!! Och när klanen blir större e det ju bra med en mormor/farmor som kan hjälpa till...och...

Den där egentiden, är den verkligen bra i för stora doser...??
....och trots allt, det e ju inte skoldax för dom alla förrän nästa höst!!

Lev gott, lev väl...och kom ihåg: ett gott skratt förlänger käften XD

TeleFÅNförsäljare...nej tack!!

Tvättmedel, telefoner, trosor, sockar...det är helt otroligt vad mycket det finns som man tydligen behöver men inte visste om. Det vill säga tills dom ringer...telefonförsäljarna!! Med sina varor som alltid är billigast, limited edition eller bara helt fantastiska och för bra för att missa...och jag avskyr deras samtal... Klämkäcka röster som utan att lyssna på vare sej argument eller direkta nekanden maler på i oändlighet om sina fantastiska varor. SLUTA RING MEJ!!

Jag menar, hade jag varit intresserad av deras varor skulle jag letat upp dom och lagt in en beställning. Och hade jag varit intresserad skulle jag accepterat varorna redan FÖRSTA gången dom ringde. Men neeeejdåååå....lyssnar dom, telefånsäljarna, NEJ!! Dom bara fortsätter ringa sina fåniga samtal med sina fåniga röster och fåniga varor! Inte ens efter fjärde samtalet gav sej den senaste energiska säljaren, så tillslut tröttnade jag lite och klämde surt i med "som jag nu sagt till dina fyra kolleger som redan ringt så ÄR JAG INTE INTRESSERAD!!" Varpå försäljaren svarar "...men ursäkta då, det finns väl ingen anledning för dej att bli så otrevlig!" VAAAA?? Helt förstummad la jag på luren...den meningen borde väl kommit från MEJ kanske...!! Det är jag som konstant blir uppringd i mitt hem med förfrågningar o erbjudanden om varor jag inte bett om och definitivt inte behöver!! Jag borde väl vara berättigad till att bli liiite grumpy...eller?!

Så hädanefter när det är ett nummer på "skvallerbyttan" jag inte känner igen kommer jag att ta det säkra före det osäkra och helt enkelt bara svara med ett klämkäckt " Detta är Jess och vad du än säljer är jag inte intresserad!" och sen helt enkelt klämma på luren.... fåniga telefånförsäljare...

Lev gott, må väl...och köp bara trosor irl XD Kramen till alla mina finaste =*

Relax...just do it!!

- Hinner inte stanna och prata mer nu, men vi får höras av och försöka träffas!!
Hur många känner igen sej i den meningen?? Och hur många kan helt ärligt säga att dom kom ihåg/ hann med att höras av?? Inte många, antar jag!! Man har för bråttom, för mycket att göra, för mycket aktiviteter!!
Varför har vi så bråttom att hinna med så mycket i våra liv att vi inte hinner med det vi borde??
ATT MÅ BRA IHOP MED NÄRA O KÄRA!!
Det är arbete, hushållsarbete, jobbmöten, skolmöten, shoppingrundor, minst TVÅ fritidsaktiviteter per familjemedlem, skjutsning hit o dit, matcher här o där, heminredning o läxläsning i en ändlös snurrig röra...och ALLT ska man hinna med, med ett leende på läpparna helst!! VARFÖR?? VILL man verkligen allt man gör?? Och gör man egentligen det man VILL??

Jag har oxå varit där...i stressen...med fyra barn, tvätta, diska, städa, fixa gardiner, handla, laga mat, packa skolväskor, hälsa på vänner, köra runt överallt och en massa sån´t man SKA för att vara duktig. Och framför allt som jag var hemma-mamma var jag tvungen att hinna...allt som alla andra hann, och lite TILL...för jag är ju hemma-mamma och borde hinna vara duktig, tillgänglig och närvarande i allt!! Mer än andra, bättre än andra...supermamman som kan o hinner allt!!
Men så en dag orkade inte den duktiga mamman vara duktig mer! Helt sant! Tröttheten tornade upp sej som självaste K2...oöverstiglig, obeskrivlig och enorm!! Ingenting var roligt, ingenting kändes görbart...livet blev bara...fis!! Va sjövens va detta?? Frenetiskt försökte jag få upp farten igen, ungefär som när man trampar på gasen i bilen fast bensinen sinat...man gasar och gasar men hastigheten bara sjunker. Va fasen...? Vad e man för en klenis...? Vad händer...?
Ett besök hos vår underbara husdoktor visade att det fanns en anledning till trötthet, minnesbortfall, blekhet och allt annat som hunnit upplevas.
- Ta medicinerna, sluta stressa, ta det lugnt o gör saker som får dej att må bra!!
Vilken lättnad att få svar...men inte lika lätt att reda ut vad man orkar med o inte!! Men åtgärder behövdes vidtas...sååå, det gjordes!!
Här snackar vi Kishti´s Halleluja-moment!!
Stress är numer bannlyst...inklusive dom som utövar det...!!
Inget mer "jag måste bara först, så ska jag sen och så hinner jag kanske också..." och vet ni vad - jag får faktiskt mer vettigt gjort idag än tidigare!! Jag har börjat sålla i alla "måsten" och "jag borde" och jag har börjat undvika saker och ställen (och människor) som inte ger nått positivt.
Jag har även insett vikten av att unna sej...för om man inte fyller upp förrådet allt emellanåt, så finns där ju inget att ge...inte sej själv och definitivt inte till nån annan!! Så nu unnar jag mej...att träffa mina närmaste väninnor en gång i månaden, samma datum varje månad så det säkert blir av! ...att gå på gudinnekvällar varje månad, underbart för anden!...att skicka små påminnelser till mina finaste så dom vet om att dom e värdefulla! ...att ligga och päsa i ett skumbad i en timme ENSAM, för jag har lust!! ...att INTE flänga runt till alla vänner för att umgås, dom vet ju faktiskt var MIN brevlåda bor oxå!
Och som sagt...utan alla onödiga "måsten" som jag gav mej själv, får jag mer gjort idag än tidigare. Det verkar som att lite effektivitet varje dag, varvat med roligheter o egen-njutning...ger bättre resultat än stor effektivitet, varvat med trött, tröttare, tröttast! ;)
Klanen får en gladare mamma...och mamman får en gladare Klan!! Och till på köpet har vi kul!!

Så nu för tiden har jag inte dom orden på läpparna längre...ja ni vet...
- Hinner inte prata mer nu, har så himlans mycket att göra, men vi får höras av och se till att träffas nån dag!

Lys i vintermörkret, sprid kärlek till varann...och glöm inte, broccoli må vara näst intill äckligt men ändå...bättre än lever =S
Kramen mina finaste!!

Förvirrad, tankspridd o jäkligt glömsk...

Jag älskar min man väldigt mycket! Jag brukar påminna mej själv om det. Dels för att han, liksom barnen, ibland gör det svårt att känna det ordentligt ;) dels för att jag har upptäckt att jag glömmer...
Som härom morronen när jag kom in i köket för att ta en stilla morronkopp. Då står där en svarthårig, piercad tonårs-tjej och brer mackor....var kom hon ifrån?...och vad gjorde hon i MITT kök?
"Morr´n mamma" säger tjejen och då inser jag att....men tjena!! Min äldsta dotter som nyss var ett litet, korkskruvlockigt, blont pyre man följde till f-klassen har blivit en 14 årig åttondeklassare. Hur, när..? Sablans va fort DET gick då!
Man glömmer...det är så!
Som en gång i ungdomen när man satt med kompisarna och svor över oförstående mammor och insnöade pappor, vi svor dyrt och heligt att vi aldrig skulle bli som dom. Men vad händer..??
Jo, man glömmer....och helt plötsligt, mitt i en mening, framför sina upproriska barn som tycker man e både oförstående, korkad och insnöad...DÅ inser man att man låter preciiiiis som sin egen mamma!! Sådär som man ALDRIG skulle...!!

Förvirrad börjar man oxå bli...oftast i diskussionerna med tonårs-tjejerna när det gäller vem som ska köra vilka vart och vid vilken tid för att träffa vilka, och när kan vem komma och hämta några vart och köra dom tillsammans med några andra till ett annat ställe som ligger nånstans på ett ungefär....??? Har inte riktigt klurat ut om det faktiskt är JAG eller det mest beror på deras tonårs-språk... XD
Eller som vid ett tillfälle när jag tog mej friheten att åka till GeKå´s med min mor, och lämnade alla fyra kidsen hemma, för att kunna handla i lugn och ro...och vad händer...?? Jo alldeles lugnt och harmoniskt shoppade vi loss...bortsett från dom fläckvisa stunderna när jag fick hjärnsläpp och rusade runt med andan i halsen, letandes efter barnen jag inte tog med!!! Förvirring total...behöver jag säga mer. Kommer inte ens ihåg vad jag i slutändan fick köpt överhuvudtaget! =)

Och även om vissa glömska, förvirrade och tankspridda situationer inte känns så komiska just när dom händer, och vissa blir ALDRIG komiska i ens egna ögon...men min Klan brukar ha stoooort nöje åt det, så jag bjuder på det. Och påminner mej själv om att jag älskar min klan...högt och innerligt, för jag glömmer av det ibland.... XD

Kramen till mina finaste =*

Varför klanen kallas just...klanen.

Ibland får jag frågan varför jag kallar min familj för "klanen", och det enkla svaret är...för att det är det vi är - en klan! Det har inte med något annat att göra!
Och det är det enklaste sättet att beskriva oss eftersom familj är ett ganska snävt och begränsande ord, medans vi är rätt vidlyftiga åt alla håll och kanter, hrmmm.
När man hör ordet familj ser man på nått vis framför sej...mamma, pappa och barn.
Fast vi är lite fler än så...vi består av såväl kärn- som bonusfamilj, och så har vi ju mor- o farmödrar...mostrar, både mammans o barnens, morbröder, fastrar o farbröder likaså, kusiner samt en bonusfarfar....allihop i en salig röra.
Gemensamt är dock att vi på ett eller annat invecklat sätt är just SLÄKT (även om det är lååångt ifrån ALLA släktingar som ingår i klanen) och umgås regelbundet....och därmed blir det enklare att helt enkelt säga....Klanen =)

En annan orsak är även att det ger folk en uppfattning direkt utan att man behöver nämna det....vi är måååånga....
Och med detta på pränt hoppas jag att nyfikenheten stillat sej hos dom frågvisa... XD

Lys i vintermörkret, sprid kärlek till varandra och framför allt...ät inte popcorn när du nyss dragit ut tänder !!
Kram till mina finaste !! =*

On the rise....eller nått åt det hållet!

Yeiiii....
Efter lång tids torka sätter hon nu lite fart, förhoppningsvis.
Ska försöka hitta hit med nån reda igen efter uppmaningen...."skriiiv, människa".

Året som gick sprang så fort att jag aldrig hann så långt vid datorn att jag kom till ordbajsarsidan. Fyra bröllop och en begravning hette ju filmen men i Klanlivet blev det olyckligtvis fyra begravningar....och iofs ett bröllop, men det var bara brudparet själva inbjudna till, tyvärr!! (opålitliga kusiner man har, men ack så älskvärda XD)
Men nu är det nytt år...ett lugnare år, hoppas jag, så nu ska det bli andra bullar å bång =)

Sååååå....välkommen att läsa om livet som Jess!!
Puss till Liza =*