Zelda vaknade upp jämte mej i sängen, klart yrvaken, lät huvudet gå som på en uggla ett tag och sa så...`vad gör jag här?´
Inte konstigt hon var smått förvirrad stackars barn, hon hade ju faktiskt somnat i sin egen säng, på sitt eget rum...och vakande i mammans...whaaat the...??? (o.O)
Men nu är det ju så att vi har en pappa som snarkar gruvligast i sverige, som inte uppskattar att bli sparkad på smalben och rumpa hela natten för det, utan bär över dottern till den ömma modern och snor helt enkelt hennes rum o säng när han jobbar tidiga skiftet!
Eller som Zeldas version låter...`jag visste väl att han ville åt mitt rosa kossa-täcke...´ XD
Efter denna lilla gladkaramell på morronkvisten (barn brukar ju vara en källa för sånt, inte alltid på direkten, men iaf) följde en annan mungipehöjare för dagen, jag har fått gjort ytterligare ett uppdrag som gick över förväntan! Det tillverkade smycket togs emot med sån hjärtlig entusiasm och köptes på stört...vilket lyfte hela Jess-själen en meter minst, kanske rent av tre! XD
Med en sådan start på dagen kan man skratta träningsvärken rakt i sitt fula tryne, svälja ner en ibumetin med stora koppen rykande lila extra och bara unna sej att dels släppa lös glädjen (man ska ju ta ut den i förskott sägs det eftersom det enda man riskerar är att varit glad i onödan XD) dels unna sej att må riktigt nedrans gott med sej själv! Hur hårslitande gårdagen än var så visade det ju sej att mina kreativitetsknölar har det som krävs...jajamän! XD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar