kufiska läraren drog igång en lång ändlös tirad om hur fel det är att kalla det för "trotsåldern"! -Det är ju en uuunderbaar utvecklingsfas för era barn!!Detta har följt mej genom åren...och jag kan fortfarande efter fyra barn, inte se det underbara i det. Visst, det är rent teoretiskt utvecklande för barnen att göra tvärtemot...gränsdragningar, socialt samspel, accepterat beteende och allt det där som dom ska lära sej under uppväxten...men visa mej EN förälder som verkligen tycker att det är uuunderbaara perioder!!
För mej har det varit, gråt, tandgnisslan, idiotförklaringar, hårdragning tills man nästan blev flintskallig och funderingar på om man verkligen kommer att få behålla det lilla förstånd man en gång gavs!!
Min äldsta dotter åkte vid sex års ålder runt, fastklamrad vid min vrist, inne på GeKå´s vrålandes "Varför e du så elak mot mej, varför plågar du mej såååå" till alla pensionärs-tanters stora förfäran. För att hon inte fick en rosa sidenpjamas...hon hade precis fått en blå i födelsedagspresent! Underbart??
Min äldsta son gick som femåring bärsärk i leksaksaffären för att han inte fick en liten elgitarr!
Utvecklande??...var det säkert, men underbart...knappast.
Nu har turen kommit till dom båda minsta!! Japp, samtidigt vandrar dom, blivande fem o sex åring, hand-i-hand in i trotsens energislukande rike, vådan av elva månaders ålderskillnad!!
Och enda glädjen är att man har åtminstone sluppit ha alla fyra i "utvecklingsfas" samtidigt, samt att man ser på tonåringen att det går ju över...tillslut!!
Så det gäller väl bara att försöka behålla förståndet genom ytterligare tio års fläckvisa "utvecklingar"...
Trots att jag besitter en stor portion humor kommer jag aldrig att förstå hur barnens trotsåldrar kan vara underbara...däremot har jag lärt mej att dom är det ultimata beviset för att man som förälder älskar sina barn vilkorslöst!!!
Och vem vet, på ålderns höst kanske man ger igen!! XD
Kramen till mina finaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar