lördag 11 september 2010

Jävla skit...


Svårt att fatta, ta till sej, landa i....Farmor/svärmor/mamma Pia somnade in igår morse in efter fyra veckors krasslighet...=´(
Hur kan en människa så levande, så omtänksam, så varm och älskvärd bara sluta finnas på så kort tid? Innan man ens förlikat sej med sjukdomen var hon borta...
För fyra veckor sedan var det besök på akuten, dagen därpå transport och inläggning på sjukhus i Eskilstuna, efter två veckor kom en diagnos...cancer i bukpottskörteln, metastaser i lunga, lever, njure...efter ytterligare en vecka var det hemfärd, fyra dagar senare fick vi reda på att hon blivit sämre...funderingar på att fara upp började gro, planer gjordes för att åka fem dagar senare...två dagar senare blir vi uppringda igen....akut, snabba er upp, det handlar om dagar, kanske timmar...packar bilen, stoppar in klanen i bilen, far i ilfart mor norr, och 1½ dygn senare somnar finaste svärmor in...

Vad fan hände??
Knasiga liknelsen med Erik Viking dyker upp i huvudet, helt sinnessjukt..."now you see me...now you don´t"...hur kunde det gå så fort?? Visst hade hon haft lite ont i magen under hela detta året, men det var ju ingenting sa läkarna...?!?
Fast Ingenting:et visade sej vara betydligt mer än så...Ingenting:et var visst precis allting...

Men hur det än är, så känns det trots allt bra att hon slapp ligga och ha ont under nån längre tid, och att vi hann upp för att få några korta stunder av kvalitetstid mitt i kaoset...fast egoistiskt tänkt borde det fått ta längre tid...egoistiskt tänkt borde vi fått ha henne kvar i tjugo år, eller mer!!
Fan vad hon fattas oss........

1 kommentar:

Laijza M. sa...

Det är så sorgligt...Jag tänder ett ljus för Pia ikväll här i Alexandria.