Konstigt hur alla andras liv bara rullar på när ens eget har stannat upp! Fast det har det ju egentligen inte...för tvätthögarna växer och kräver uppmärksamhet, disken i sinken likaså. Skolskjutsar och dagisdagar, matinförskaffning och storhandling, laga maten måste oxå göras...fast ändå känns det som hela livet trots allt på nått vis tagit en paus. Inne i en bubbla sitter man och tittar på livet som rusar vidare mot nya glädjor, nya sorger, nya skratt, nya liv...och här sitter jag O_o...i min lilla genomskinliga bubbla...och undrar när det blir ett stopp på livsrullet så man kan få klättra på, och följa med igen...
Och samtidigt känns det som man vaknat upp i en dålig film...funderingar på verklighetsgraden av upplevelsen i kombination med osannolikheten av det inträffade kolliderar i medvetandet, som är lätt avtrubbat av chocken...som en dålig splattermovie... X_x full av dåliga blodssubstitut, meningslöst våld och överdriven ondska. Ondska är inte en liten lytt man med snedvridna sinnen och ett groteskt utseende...ondska är en smygande sjukdom som sakta, sakta äter upp dej inifrån till du är bortom all hjälp....utan att du ens vet om det...som en underbar kvinna jag känner uttryckte det "Jävla skit..."...och jag kan bara hålla med...med eftertryck...och hoppas på det där stoppet...och en chans att hoppa på livssnurret...så småningom, när bubblan brister och sorgen lärt sej att vara en del av livet...igen! Tills dess sitter jag här, i min lilla bubbla och ser på växande tvätthögar och dåliga splatterfilmer...
...och plitar ner kramen till alla mina fina =*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar