Sitter just nu i en stuga på den vackraste camping jag vet, Djulö Camping. Vi har ofta pratat om att ta hela klanen hit, underbar natur, sjön precis jämte, nära till svärmors sommarstuga, minigolf, lekplatser och nära in till Katrineholm.
Och nu sitter man här, men inte av den anledning vi hade planerat...utan för att det mest obegripliga hänt. Underbara svärmor, farmor, mamma Pia har efter lång tids undran på olika vårdinrättningar över magont äntligen (sedan två veckor tillbaka) fått en diagnos...men det var ju inte som vi förväntat oss...det var cancer i bukspottskörteln...med metastaser i lungor, lever och njurar...*ridå*...obotligt...terminal...smärtlindring...bara enstaka ord gick in först, eller som min goa svärmor själv uttryckte det när hon ringde "det e helkört"...men så ryckte vi upp oss. Man kan ju faktiskt leva flera månader, upp till år, med denna cancertyp!
Då kom nästa bakslag efter bara en vecka hemma...*riiiing* "ni måste åka upp NU, det handlar om dagar...."...och nu sitter vi här hela klanen....på den vackraste campingen jag vet, med den underbara naturen, sjön precis nedanför, lekplatser, minigolf och närhet till svärmors sommarstuga...men att sitta vak ingick ju inte i planen...jag villhelst ha min svärmor kvar...snälla...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar