För den lycklige som aldrig upplevt det...är det bara att gratulera...för beskriva hur det känns är näst intill lika omöjligt som att tala om vilken färg Bengt Svenssons kallingar har! ;)Men försöka går ju...med gårdagens drabbning i färskt minne...
Först kommer en smygande yrsel å tunghet i skallen...en lätt senilkänsla eftersom hjärnan jobbar i syrebrist...som slutligen mynnar ut i en smärta så intensiv att den inte känns utan bara knockar en till golvet så man krypandes på alla fyra får ta sej till närmaste toa, vilken kommer att vara ens bäste vän tills medicinen äntligen verkar...i becksvarta mörkret dessutom eftersom minsta lilla ljusstråle framkallar kräkningar på plats å ställe!
Och med kroppen sedan fulltryckt i högklassigt apoteks-knark finns det bara ett alternativ...sängen i många, långa, svarta timmar - och en dag efter, full av seghet och efterkänningar!! Man är extremt glad och tacksam för såväl hjälpsama barn som förstående man, kan man säga...*pussar-på*
Jag förstår om andra som aldrig haft riktig migrän tycker det låter lite klent...att gå totalt i däck av en huvudvärk. Men det kan jag lova...ett värre straff för en ovän finns inte att önska!!
Glad och tacksam över detta anfalls korthet ler jag nu stort...och sänder en puss-i-pannan vill alla mina fina =*
Åhh...och btw...jag skulle tippa på svarta boxer XD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar