måndag 14 juni 2010

Dum å Mr Dumbass Björketorp!


Ibland blir man fascinerad av människors dumhet...både sin egen, för all del, men mest andras! Blev påmind om en händelse från när jag var cool bikerbrud (eh...) och vi stannat till vid solviken för att bevista trevliga spelhallen. Tråkigt som vi tjejer tyckte det var tog vi vår tillflykt ut till hojjarna för ett stilla bloss. De andra blev klara före mej och gick tillbaka in, men Jess satt kvar på pojkvännens Honda 750 Custom med förlängd framgaffel (whooooa) Och givetvis säger lagen om alltings jävlighet att det skulle gå åt flanderns, vilket det oxå mycket riktigt gjorde. Hojjen börjar luta i sanden...mer och mer...liten Jess försöker desperat hålla emot för man vill ju inte repa lacken (meh of course) DÅ dyker mannen som besannade alla mina fördommar om Boråsare upp!!

- Va györ dö...?? gnäller han fram på en dialekt han bestämt hävdade var från Björketorp...som om det skulle vara BÄTTRE!!
- Eh...vad ser det ut som jag gör, pressar jag fram medans jag tar i så ådrorna står som spännband på halsen, för att få hojjen på rätt köl igen!
- Eäh de diin moetoercykerl ällär...?
Ja men hur dum får man bli....???
- Nää, jag försöker SNO den, vrålar jag högröd av ansträngning! (dumbass)
Killen står lungt kvar och tittar på i vad som känns som en evighet medans jag inser att jag nog får ge upp kampen mot tyngdlagen. Hojjen e för tung för klen liten Jess...skit oxå!! Ner i sanden glider långsamt den baby-lila glidarhojjen, kämmer fast mitt ben under sej och jag tänker att NU blir pojkvännen INTE glad över sin klåfingriga flickväns prestation. (hrmmm) Då hörs den irriterande Borås...jaja...Björketorparns röst...
- Beähyöver duu hjärlp ällär...???

WHAT!!! Sa han det jag tror mina öron hör...??? Japp det gjorde han...och då brister det för Jess på allvar. I en strid ström som hade hedrat vilken...VILKEN vulkan som helst gav jag honom en idé om vad jag ansåg om såväl honom, hans intelligens OCH hans idiotiska dialekt. Ibland har man faktiskt rätt att vara stöddigt trots underläge!! Hur som helst...tillslut stod i alla fall cykeln på rätt köl (no thanx to Mr Björketorp), Jess fick ett tell-tell märke på sitt ben som var svårt att bortförklara, den spretande backspegeln var ju inte heller osynlig när vi skulle åka...och den fördomsbekräftande badgästen går säkert lös och är korkad än!!
Nåja, han var inte den ende att bete sej på ett mindre intelligent vis den kvällen...men han var definitivt VÄRST!! Så det så...

Kramen till alla mina fina =*

Inga kommentarer: