Dessa kreatur...

...man älskar dom till evighet, och krisar totalt ihop när det händer dom nått! Jajamensan, återigen var det Nova som gav oss en bröstsnörpare idag...man borde börja bli van men icke...*suucka* Söta, söta råttfröken Nova som för fyra veckor sen när vi vande av de tolv råttvalparna åkte på en mjölkstockning som hette duga...helt plötsligt växte en knöl ut på magen och blev i femkrone-storlek. Panik utbröt...tumörvarningslampan blinkade rött som fasen...men efter samtal med djuraffär å veterinär...jaouu, å lite häxkonster i form av Grobladsavkok...så började den krympa och mjölkstockning verkade helt klart vara rätt diagnos! Gott!!

Men så rätt som det var utbröt ånyo panik å tandgnissel...råttföken hade nu fått ett hål i halsen som varade sej lite och såg läskigt ut...vad göra??? Men Grobladsavkok och lite Mimmikärlek kirrade även detta....och friden lägrade sej på sjukdomsfronten. Fast nu borde man lärt sej...vi satt nog helt enkelt bara i stormens öga ett litet slag. Och mycket riktigt...Novas knöl på magen slutade krympa...och gick hål på. I den lilla fickan som blev kunde man ana nått inte så mummigt...återigen kom gråt, tandgnissel och kaos sprintande...och denna gång tog vi ett veterinärbesök helt enkelt, trots deras information att Blå stjärnan var duktigare än Viskadalens veterinärer på just råttor.

Hela dan gick vi och förberedde oss på att vi nog skulle behöva låta fröken Nova få somna in hos veterinären...en sån här enveten knöl måste ju bara vara en tumör...all djurutbildning i Jess huvud malde mantrat: råttor är extremt tumörbenägna, råttor är extremt tumörbenägna...
Så blev det dax för djurdoktorbesök...en jättetrevlig Henrik-veterinär tog emot oss...ställde tjugo-frågor...tog en titt på Nova och knölen...klämde till lite om den...varpå hela innehållet kom ut!!!...*urk* Det visade sej trots allt att det var en böld som blivit efter Novas mjölkstockning...*halleluja-moment*

Så i just detta NU sitter en helnöjd toårsdotter med Nova framför sej i egen bur, Nova stensover (vilket hon gjort sedan vet.besöket) och själv käner jag en tokig blandning av äckel inför böldtömningen och fnattig glädje över att min lilla råttfröken kommer att vara med oss länge till istället för att grävas ner i trädgården ikväll!
Som min morfar alltid sa...dessa jäddra kretur! ;))

Kramen till alla mina finaste =*