Tokigt är livet...med snabba vändningar och en hel del orättvisa...eller fattar man helt enkelt inte rättvisan i det som sker?? Som en klok man en gång sa: "-varför är det den som gett mest som först får hänga av sin väst...??" Och det kan man fan fråga sej!! På parad vandrar alla fina som försvunnit i förtid (tid o otid känns det som)...och en tanke gnager sej fast...varför är det aldrig de elaka jäklarna som tar sina liv, hamnar i bilolyckor eller får obotliga sjukdomar...?? Kanske man borde bli en elak å bitter liten kvinna, så man hänger med länge...eller...?? Tur att man har humor, mycket och halvsjuk...livet verkar till att ha en än sjukare sort...men ändå!!
Livet är lite som en mjukglass en sommardag...det gäller att suga i sej annars smälter den bort!!
Mer chips i skålen, kärlek i själen
...och kramen till alla mina fina =*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar