Walk the line...

Vissa dagar är lite bättre än andra, andra dagar kan vara riktigt, riktigt toppen...medans återigen vissa är absolut strutsvarning på. Jaaa, kan jag bara få köra huvudet i sanden och glömma att denna dag nånsin existerade....ni vet....blä =P

Mycket är upp å ner i Klanlivet...njae, kanske inte bara i Klanlivet, verkar vara livet överlag när man pratar med sina fina, men hur som haver...en enorm, ofantlig trötthet över sakers varande infinner sej stundoms och det känns lite som man håller på att förlora greppet om förståndet på nått vis...man har kommit dithän att man skrattar eländet i ansiktet och ropar "kom igen då...släng på lite mer sorg o bedrövelser när vi ändå går på knä här nu"...linjen mellan geni och galenskap ska ju vara tunn sägs det. Kan undra när änden är nådd...har man vid det laget förvandlats till en fullblodsgalning, eller kommer man fortfarande vara tok-Jess-light...
O_o
Tackar i vilket fall min skrattvänlige morfar för min humor och förmåga att lägga upp ett galet asgarv mitt i skiten XD Det som inte dödar...härdar...

...och kramen till alla mina fina =* All kärlek till er!!

Dom o Vi...i ny tappning!

Jag har aldrig gillat Blondinbella...och efter hennes ogenomtänkta, idiotiska, kränkande och nedsättande uttalanden om röd-gröna parasiter som gillar att leva på bidrag kan jag bara konstatera två saker...

No1...hon ÄR lika verklighetsfrämmande som jag trodde...

No2...jag gillar henne fortfarande inte...

Hon dissar SD och deras kränkande åsikter gentemot invandrare...samtidigt som hon själv hissar moderaterna och deras lika kränkande åsikter gentemot sjuka, svaga och arbetslösa i dagens Sverige...hur får man ihop det?? Är det värre att kränka invandrare än en utförsäkrad cancerpatient??

Missförstå mej rätt...SD är helt fel ute, men det anser jag Isabella är oxå...så vari ligger skillnaden...kränkningar är kränkningar och ska inte förekomma ALLS!! ALLA har rätt till en trygg tillvaro oavsett var i livet man må vara...Sveriges välfärd ska vara för alla på de sätt som behövs...inte bara för de som har råd att betala för det!! Så tycker JAG!!

Nej, vill man nu följa en modebloggande, ung, välsminkad tjej i storstadsmyllret så föreslår jag absolut KENZA...som utan att bli dum skriver om sånt som tjejer i den åldern skriver om, och dessutom har hjärtat på rätta stället. Respekt!!

Sen finns här ju faktiskt en määäängd underbara människor som skriver om stort o smått, o det stora i det småtta...riktiga människor i alla åldrar som lever i den verkliga verkligheten och som har mycket att säga...vettiga saker...till skillnad från mulberry-fodral till datorn och hur känd man är i Zurich (as if, dumbass)

Som sagt, jag gillar inte blondinbella och det hon står för...å andra sidan gillar jag inte nån som lever gott på andra människors bekostnad...och btw, jag gillar inte broccoli heller ;))

Mer kärlek och Pringles till folket...

...och kramen till alla mina fina!! =*

Två lejon i Dayhill!!

Då står det fullkomligt klart...våra resor till Katrineholm har nu krävt sitt andra offer i form av dödförklarad bil. Första gången det hände var när Herr P och jag skulle upp och tala om att det inte bara var bröllop på G utan en Knoll dessutom...tjaaa...sisådär en helg i mars -04. Då drog min älskade Opel Kadett, med namnet Pärlan, sin sista skälvande suck preciiiis vid Vista Kulle, utanför Jönköping. I två timmar huttrade vi sen runt på sagda rastplats i väntan på älskvärd mor som fick köra upp från Varberg och hämta oss >.<

...fram till förra veckan då vi först blev av med lilla röda sportbilen, en Honda NSX Accura, som ville glatta på vattenfylld vägbana och krulla sej runt en lyktstolpe....med Herr P i den =/

Efter det var det så åter dax för en Sörmlandshelg med in-laws:en, glada i hågen startade vi vår resa vid halv10 snåret för att komma upp i vettig tid (det tar ju trots allt fyra-fem timmar upp) Kompiskörde med fina modern som skulle på besök till Norrköping gjorde vi oxå....och DÅ....

...började först oljelampan blinka, bilen svängdes av på en bongård i Björketorp, olja var dock inte slut i bilen...eller ens på nån låg nivå...däremot skrällde det rejäääält från motorn O_o Mor fick fortsätta ensam norröver, klanen vände hemåt, mellan Horred och Veddige skar så motorn totalt och uppgivna, strandade längs minsta lastbilstäta vägen i kommunen fick vi invänta uppskattad Mizze-man som kom med sin Kadett och bogserade oss till Dayhill igen!

Ja vad säger man, %¤&#"/#""!¤%&** täcker in det mesta tror jag ;))

Hyrbil fick införskaffas, ompackning gjordes och tillbaka mot Sörmland for vi sen...ett gäng timmar försenade...men ändå...första gången den resan tar tolv timmar ;)!

Och med oss hem sen fick vi en liten söt, blå och pigg SEAT leon, perfekt för skolskjutsande och mathandling(nummerskylten SKO säger en hel del XD) ;)) Så nu har vi inte bara ETT Sörmländskt lejon i Dayhill, vi har två...(hoppas bara vi inte tar död på den lilla söten oxå...XD)

Kramen till alla mina fina =*

Not a robot...

...men fastnade i en roadblock! Är i skrivande stund på besök hos fina släkten i Katrineholm ;)) Så tid finns inte riktigt till de vanliga tankerensen just nu...ses man bara ett par lätträknade gånger per år blir det gärna seeena nätter...eh, tja och eftersom vi har Knoll-å-Tott, även tidiga mornar...istället för datorlek O_o Men då livet för tillfället sällan blir som vi planerat så har ju givetvis resan givit massor att skriva om...och det kommer på pränt, bara vi fått landa i Dayhill igen...till dess, ha det godis...
...och Kramen till mina fina =*

Fee fie foe fum...

...I smell the blood of...inhuman politik!
Ingenstans på varken alliansens eller Moderaternas hemsidor finns någon information om att jobbskatteavdraget leder till lägre löner. Men när väljaren Camilla Adolfsson från Göteborg skickade in en fråga till Moderaterna den gångna helgen blev hon förvånad. Frågan löd:
”Jag undrar hur ni menar att jobbskatteavdragen kan leda till fler jobb? På riktigt alltså. För det är ju inte arbetsovilja som gör att folk är arbetslösa, det är ju brister i utbudet.”

Någon dag senare fick Camilla Adolfsson ett utförligt svar från Moderaterna. Ett svar som gjorde henne förbryllad. Särskilt följande stycke:
”Jobbskatteavdraget leder till att de fackliga lönekraven sänks vilket gör att löneökningstakten minskar och då ökar sysselsättningen. Eftersom företagen kommer att kunna lägga mindre summa pengar på samma arbetskraft och därmed anställa mer.”
– Det var så tydligt att det handlar om en strävan mot lägre löner. Jag önskar att de också kunde stå för det i debatterna, säger Camilla Adolfsson.

Kan man annat än ruska på huvudet och bli, inte förvånad...men lätt mörkrädd...hur många blåröstare vet vad "failiansen" verkligen representerar...?

Men skam den som ger sej...nu väntar fyra år för de röda att återuppliva folkhemssjälen inför nästa val...upp till kamp...

...och kramen till alla mina fina =*

Pants on fire ;)

Dåliga lögnare...mitt hus är fullt av dom!
Därmed inte sagt att mina vildbassar tenderar att ljuga mycket...nä...det faller faktiskt raklångt åt det mer positiva hållet att dom ljuger så ruskigt dåligt, och har insett det, så de tar för vana att tala sanning direkt...till den ömma moderns stora förnöjsamhet, och lättnad ;))

På så vis behöver man inte gräva upp stridsyxorna så mycket, dumheter kommer oftast fram utan större knussel...allt ifrån uppätna godisbitar, vidare till glömda läxor, en sväng över bråk o råkurr, till snordyra smygnedladdningar till mobilen och landar i nikotin o alkohol. Denna underutvecklade ljug-gen för dessutom med sej att det väldigt sällan blir jidder över saker ...kräver en situation att man måste ljuga och inte kan, är det lika bra att låta bli situationen, har blivit ett motto här...för alla utom Zelda förstås X_x

Zelda ljuger genom tänderna som en politiker, skyller allt på "inte jag" och "nån annan" (dom skulle jag gärna vilja få tag på btw) samtidigt som ordet "osanning" är stämplat in i pannan på henne...men just för att hon handskas ovarsamt med sanningen på ett mycket uppenbart vis, så ger det iofs inte heller så stora bryderi....än! Buserierna är ju rätt snälla från en femårig tjej...och lagom till tonårens jidder har hon förhoppningsvis kommit till samma slutsats som de andra tre...ingen idé att ljuga för den ömma modern när man inte kan göra det trovärdigt ;))

Eller som min tonårsdotter uttrycker det...ärlighet har gett mer frihet än ljug, och man behöver inte lika stort minne då heller XD Och japp, så är det...frihet under ansvar till de hysteriskt, hopplösa lögnarna... XD
...och kramen till alla mina fina =*

Jag åker hellre till Bakken...

Ibland undrar man hur mycket ens sinne klarar av innan man förlorar det...och sej själv...för oöverskåderlig framtid. Hastiga vändningar mellan skratt, gråt, hysterisk glädje och desperat sorg...den känslomässiga bergodalbanan är en häftig resa, förvisso, men en betydligt mycket mer anstängande sådan än en svängom med Lisebergsbanan, det vill jag lova...tar nog rent av hellre en tur på spin rock än nått mer tokbesked i livet just nu. På två år har vi hunnit ta avsked av en morfar, en mormor, en kär vän, en far och för ett par veckor sedan en älskad mor, helt hastigt, för tidigt och fullkomligt oväntat. Man tycker det borde få bli en lugn tillvaro efter detta...men nej...då slår ödets ofantliga ironi till igen.

Min man blir ikappkörd på väg hem från jobbet, i ösregn, av en irriterad nisse i en vit volvo som antagligen tycker det går för långsamt på den spåriga 70-vägen i regnet och trycker sej långt upp i skuffen på min man...som då får vattenplaning, slängs tvärs över vägen (tack o lov inget möte som kommer ivägen) och kraschar så rätt in i en lyktstolpe som slängs över bilen och rakt ut i vägen (tack o lov igen, inget möte som kom ivägen för den heller)!! Bilen blev skrot, men änglarna vakade nog över min man som trots allt klev helskinnad ur bilen. Hade lyktstolpen tagit ett par centimeter annorlunda, eller hade han fått möte, hade det hela slutat fullkomligt annorlunda. Den vita volvon då?? Jo den kör helt sonika vidare, och man undrar hur fan det egentligen står till i huvudet på den dumme fan..hur kan man köra vidare efter nått sådant utan att ha kollat upp hur det gick för den drabbade??

Känns som det lilla vett man haft från start så sakterliga börjar ebba ut, men man har en helt ny syn på livet nu när man inom loppet av en månad fått se hur ömtålig ens tillvaro är. Snabbare än man anar kan allt förändras så det gäller att verkligen skapa och fånga dagen....ödmjuk, tacksam och glad över livet som vi fick behålla kan jag bara mellan gråt och skratt framföra en önskan om att få kliva av just den här bergodalbanan...jag tar gärna en tripp till Liseberg istället nu, eller kanske Bakken rent utav, eller vad är det för fel på en stilla promenad...nån som vill med ;))

Kramen till alla mina fina =* och en extra puss-i-pannan till mina fighters, livet ordnar sej till det bästa tillslut...hang in there!!

Glädje i det lilla...

Vaknar upp till en sorgsen dag...besvikelse över svenska folket som inte bara lyckats låta borgarna få en ny förstörelseperiod, vi har även fått in ett gäng rövare och främlingsfientliga personer i riksdagen...skam över folket som frångått folkhemmets värderingar...skam över de som missbrukar och smutsar ner vår välfärd, jämlikhet, solidaritet och broderskap!!

Men mitt i all sorg o besvikelse hittar man små guldkorn av ren och skär glädje...som åtminstone för en stund får oro för framtiden och nuets lessamheter att tyna bort...och det är nått så enkelt som en kär vän som ringer i precis rätt stund, en kram av ett nyvaket barn som fortfarande luktar sömn, en go puss av söta Zelda, en färgglad teckning med tryckbokstäver på från nyblivna skolpojken, en underbar äkta man som stryker en trött kind...i vardagen finns dom, de små guldkornen...klanen, vänner, glädjen i det lilla...livet e gott i Dayhill trots allt ;))

Så stärkt till kropp och själ av lila extra (underbara, rykande styrketår) och mina guldkorn går mina tankar till de omkring mej som oxå kämpar med lessamheter och besvikelser...all kärlek till er...

...och kramen till alla mina fina =*

In memoriam...

Till minne av alla de cancersjuka som förlorade kampen mot sjukdomen och till ära för de som fortfarande fortsätter att kämpa...!!
Vill på detta vis bara påminna bekanta, obekanta, vänner och alla mina finaste om att livet inte är ......självklart, och att vi bör värna om varandra ♥. Kärlek till er alla...

...och kramen till mina fina =*
>

I en bubbla!

Konstigt hur alla andras liv bara rullar på när ens eget har stannat upp! Fast det har det ju egentligen inte...för tvätthögarna växer och kräver uppmärksamhet, disken i sinken likaså. Skolskjutsar och dagisdagar, matinförskaffning och storhandling, laga maten måste oxå göras...fast ändå känns det som hela livet trots allt på nått vis tagit en paus. Inne i en bubbla sitter man och tittar på livet som rusar vidare mot nya glädjor, nya sorger, nya skratt, nya liv...och här sitter jag O_o...i min lilla genomskinliga bubbla...och undrar när det blir ett stopp på livsrullet så man kan få klättra på, och följa med igen...

Och samtidigt känns det som man vaknat upp i en dålig film...funderingar på verklighetsgraden av upplevelsen i kombination med osannolikheten av det inträffade kolliderar i medvetandet, som är lätt avtrubbat av chocken...som en dålig splattermovie... X_x full av dåliga blodssubstitut, meningslöst våld och överdriven ondska. Ondska är inte en liten lytt man med snedvridna sinnen och ett groteskt utseende...ondska är en smygande sjukdom som sakta, sakta äter upp dej inifrån till du är bortom all hjälp....utan att du ens vet om det...som en underbar kvinna jag känner uttryckte det "Jävla skit..."...och jag kan bara hålla med...med eftertryck...och hoppas på det där stoppet...och en chans att hoppa på livssnurret...så småningom, när bubblan brister och sorgen lärt sej att vara en del av livet...igen! Tills dess sitter jag här, i min lilla bubbla och ser på växande tvätthögar och dåliga splatterfilmer...

...och plitar ner kramen till alla mina fina =*

Jävla skit...

Svårt att fatta, ta till sej, landa i....Farmor/svärmor/mamma Pia somnade in igår morse in efter fyra veckors krasslighet...=´(

Hur kan en människa så levande, så omtänksam, så varm och älskvärd bara sluta finnas på så kort tid? Innan man ens förlikat sej med sjukdomen var hon borta...

För fyra veckor sedan var det besök på akuten, dagen därpå transport och inläggning på sjukhus i Eskilstuna, efter två veckor kom en diagnos...cancer i bukpottskörteln, metastaser i lunga, lever, njure...efter ytterligare en vecka var det hemfärd, fyra dagar senare fick vi reda på att hon blivit sämre...funderingar på att fara upp började gro, planer gjordes för att åka fem dagar senare...två dagar senare blir vi uppringda igen....akut, snabba er upp, det handlar om dagar, kanske timmar...packar bilen, stoppar in klanen i bilen, far i ilfart mor norr, och 1½ dygn senare somnar finaste svärmor in...

Vad fan hände??

Knasiga liknelsen med Erik Viking dyker upp i huvudet, helt sinnessjukt..."now you see me...now you don´t"...hur kunde det gå så fort?? Visst hade hon haft lite ont i magen under hela detta året, men det var ju ingenting sa läkarna...?!?

Fast Ingenting:et visade sej vara betydligt mer än så...Ingenting:et var visst precis allting...

Men hur det än är, så känns det trots allt bra att hon slapp ligga och ha ont under nån längre tid, och att vi hann upp för att få några korta stunder av kvalitetstid mitt i kaoset...fast egoistiskt tänkt borde det fått ta längre tid...egoistiskt tänkt borde vi fått ha henne kvar i tjugo år, eller mer!!

Fan vad hon fattas oss........

Att stilla somna in...

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message She Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

She was our North, our South, our East and West,
Our working week and our Sunday rest,
Our noon, our midnight, 0ur talk, our song;
We thought that ♥ love ♥ would last for ever;
We were fucking wrong....

Älskade farmor, svärmor, mamma Pia...du finns för alltid i våra hjärtan!

Tungt...

Sitter just nu i en stuga på den vackraste camping jag vet, Djulö Camping. Vi har ofta pratat om att ta hela klanen hit, underbar natur, sjön precis jämte, nära till svärmors sommarstuga, minigolf, lekplatser och nära in till Katrineholm.

Och nu sitter man här, men inte av den anledning vi hade planerat...utan för att det mest obegripliga hänt. Underbara svärmor, farmor, mamma Pia har efter lång tids undran på olika vårdinrättningar över magont äntligen (sedan två veckor tillbaka) fått en diagnos...men det var ju inte som vi förväntat oss...det var cancer i bukspottskörteln...med metastaser i lungor, lever och njurar...*ridå*...obotligt...terminal...smärtlindring...bara enstaka ord gick in först, eller som min goa svärmor själv uttryckte det när hon ringde "det e helkört"...men så ryckte vi upp oss. Man kan ju faktiskt leva flera månader, upp till år, med denna cancertyp!

Då kom nästa bakslag efter bara en vecka hemma...*riiiing* "ni måste åka upp NU, det handlar om dagar...."...och nu sitter vi här hela klanen....på den vackraste campingen jag vet, med den underbara naturen, sjön precis nedanför, lekplatser, minigolf och närhet till svärmors sommarstuga...men att sitta vak ingick ju inte i planen...jag villhelst ha min svärmor kvar...snälla...?

Obegripligt...

Take a breath
I pull myself together
Just another step till I reach the door
You'll never know the way it tears me up inside to see you
I wish that I could tell you something
To take it all away
When I hear your voice
Its drowning in a whisper
You´re just skin and bones
There's nothing left to take
And no matter what I do I can't make you feel better
If only I could find the answer
To help me understand....

Hunger Strike...

Laijzalängtan dämpas bäst med lite Temple of the dog....håll till godo ;))

I don't mind stealing bread
From the mouths of decadence
But I can't feed on the powerless
When my cup's already overfilled
Yeah
But it's on the table
The fire is cooking
And their farming babies
While the slaves are working
The blood is on the table
And their mouths are choking
But I'm growing hungry
Yeah
I don't mind stealing bread
From the mouths of decadence
But I can't feed on the powerless
When my cup's already overfilled
But it's on the table
The fire is cooking
And their farming babies
While the slaves are working
And it's on the table
Their mouths are choking
But I'm growing hungry (Growing hungry)
I'm growing hungry (Growing hungry)
I'm growing hungry (Growing hungry).....

....och kramen till mina fina =*

September...

...kom smygande som en dålig fis i en sovsäck!
Hmmm, fast det var ju en lite taskig beskrivning på en underbar månad ju...! Av alla höstiga månader så tycker iallafall Jess bäst om september...värmen efter sommaren ligger kvar (jo, lite svalare, men ändå!!), solstrålarna värmer gott när man tar sitt kaffe ute mot södergaveln, svampplockning, bärplockning, saftning o jaha ja...kanske inte så mycket syltning gu´bevars men lite gelé har faktiskt hänt att det blivit...på vinbär... O_o Man är ju nu en gång inte skapt som den bullbakande husliga typen av hemmamamma...men det beror kanske mer på ork (slappfisighet?) än kunskap...hrmmm...(f´låt mormor, jag SKAAA!!) ;))

Ytterligare en go sak med september är tjockollar, eller tjaaaa....jag gillar ju mer grovstickade tunikor...gärna i hoodiestyle...och med armar....eh...
Det där lät mer som en enormt lösstickad olle, men jag HAR en perfekt tunika som ÄR precis sån....grovstickad, med både luva och vida armar...och den är underbar i detta vädret. Luftig när det värmer på, varm när det kyler i vinden, fluffig för....ja, bara för gosighetsfaktorn i det!! ;)) Kanske är man helt enkelt släkt med bockstensmannen, vad vet jag X_x

Än är slibb o slask o fläckvisa snöblaskigheter en stund bort, kanske regnar det emellanåt men då är det ju inte värre än att man får ett par timmar till den där tvättkorgen som skriker sej hes hela sommarn...och disken...och dammsugarn som nästan svälter ihjäl. Och så kan man hoppa ut som en förvuxen Ronja Rövardotter igen, med solen i ansiktet och vinden som en stilla bris i ryggen och ge luft åt sitt höstskrik...eller....hmmm, man ser nog faktiskt mer ut som en exotisk skogsmulle, med knallgula gummistövlar, flaxande tunika, färglada sjalar och en tomtearme av ungar XD

Njut av Indiansommaren...
...och kramen till alla mina fina =*