Av min morfar har jag lärt mej att man mår mycket bättre om man kan skratta åt tråkigheter som händer omkring och med en. Och det gör jag, mycket och gärna. Jag har nog väldigt nära till skratt i de allra flesta situationer...men...ibland bara måste man få älta lite, smaka på och tugga sönder saker som händer innan man kan se det komiska i det hela! Barnens bravader brukar åsamka ett sådant beteende ;)) men även människor som själva tror att deras liv är så extraordinärt intressant att andra människor lägger all sin tid på att fundera över dom kräver lite grunnande, eller hur?? Jo, det är sant...det finns sådana människor!! Som aldrig gör nått fel, det är alltid någon annan som hittat på dumheter som gör att det verkar som dom gjort fel....men det är fel!! Hängde ni med i det resonemanget??? Det gjorde inte jag heller när jag fick uppleva ett samtal med en sådan självcentrerad människa, utan var tvungen att fundera, stöta och blöta innan jag fick rätsida på om det var jag eller den andre deltagaren i samtalet som blivit sinnesrubbad. Behöver jag redovisa svaret?? XD
Jag blev helt tagen på sängen av resonemanget....att alla människor ägnade sej åt att sitta och konsirera och smida ränker mot denna person?? Alla i personens närhet gjorde ständigt saker som ledde till att personen ifråga såg ut att säga och göra fel, men i själva verket var det alltid nån annans fel...och jag hörde också till denna grupp konspirerande människor. Vaaa, JAG...för sjutton, jag som knappt orkar samla energi nog vissa dagar till att slänga benen över sängkanten...när skulle jag orka lägga min obefintliga överskottsenergi på sånt trams?
Jag blev först riktigt sur och bitter...vem hade inte tagit illa vid sej av sådana anklagelser...?? Men som sagt efter lite stötande o nötande så kom jag fram till att det fanns ingen anledning att slösa energi på att fundera mer...denna gången var det inte mitt hjärnsläpp ;)) Och erkänn att det blir rätt komiskt ändå när någon har så höga tankar om sej själv..."Jag är så intressant och viktig att alla andra ägnar sej åt att konspirera och koka ihop sätt att ställa till med jäkelskap för mej"
Jag skakar bara lätt på huvudet och beklagar den skrala självinsikten...så jäkla intressant är du inte, tyvärr! Men tack för hjälpen med att bevisa riktigheten i det morfar lärt mej, man mår så mycket bättre om man kan skratta åt såväl sej själv som jobbigheter omkring en...och mellan skrattanfallen skickar jag lite kärlek...för det är uppenbarligen en bristvara där denna stackars deillusionerade människa befinner sej.
Kramen till mina finaste =*
